NPF-guiden

NPF-guiden ger dig en vägledning kring NPF - information om diagnoserna, hur man kan söka hjälp i samhället och vilka aktörer man kan vända sig till.

Grundskola

Alla barn kan i perioder behöva extra stöd i skolan. För vissa räcker det med en kortare period, andra behöver stöd hela sin skolgång. Oavsett anledning så har alla elever rätt till stöd för att utvecklas så långt som möjligt.

 

Elever som på grund av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla skolans kunskapskrav ska enligt skollagen få stöd. Stödet ska motverka konsekvenserna av funktionsnedsättningen så långt som är möjligt.

 

Man måste inte ha en diagnos för att få särskilt stöd. Skolan får enligt lag inte avvakta med att sätta in stöd med hänvisning tills att man väntar in t ex en NPF-utredning. Skolans uppdrag är alltid att anpassa den pedagogiska verksamheten efter varje elevs behov, oavsett om eleven har en diagnos eller inte.

 

Skollagen innehåller två nivåer av stöd, ”extra anpassningar” och ”särskilt stöd”.

 

Extra anpassningar

 

Extra anpassningar är ett enklare stöd som vanligtvis kan genomföras inom ramen för den ordinarie undervisningen. Det behövs inget formellt beslut för att göra extra anpassningar för en elev.

 

Exempel på extra anpassningar kan vara att hjälpa en elev med att planera och strukturera sina studier, till exempel med ett särskilt schema. Extra anpassningar kan också vara särskilda läromedel eller extra stöd av en specialpedagog.

 

Om de extra anpassningarna efter en tid fortfarande inte hjälper eleven att utvecklas mot de kunskapskrav som minst ska uppnås, måste anpassningarna bli mer intensiva och anpassas ytterligare. Om stödet trots de extra anpassningarna inte räcker, ska elevens lärare göra en anmälan om eventuella behov av särskilt stöd till rektorn.

 

Särskilt stöd

 

När en anmälan om en elevs eventuella behov av särskilt stöd har gjorts är det rektorns uppgift att snabbt utreda behovet. Utredningen kan vara olika omfattande men bör bestå av två delar. Först görs en kartläggning av elevens svårigheter och skolsituation på individ-, grupp-, och skolnivå. Därefter görs en pedagogisk bedömning av elevens eventuella behov av stöd.

 

Om utredningen visar att eleven är i behov av särskilt stöd för att nå kunskapskraven ska rektorn besluta att skolan ska utarbeta ett åtgärdsprogram och att särskilt stöd ska sättas in. Skolan ska dokumentera sin utredning skriftligt, vilket är viktigt om man sedan skulle vilja överklaga utredningens resultat eller innehållet i ett åtgärdsprogram.

 

Elevens behov av särskilt stöd ska dokumenteras i ett åtgärdsprogram. Ett åtgärdsprogram ska innehålla vilka behoven av särskilt stöd är, hur de ska tillgodoses, när åtgärderna ska följas upp och utvärderas och vem som är ansvarig för uppföljning och utvärderingen

 

Skolan har ett ansvar att ge särskilt stöd så länge eleven riskerar att inte nå upp till sina kunskapskrav utan det. Det särskilda stödet upphör alltså inte automatiskt om eleven når sina kunskapskrav. Det innebär också att vissa elever kan ha rätt till särskilt stöd trots att de når upp till kraven för högre betyg, under förutsättning att de utan det särskilda stödet riskerar att inte nå de lägsta kunskapskraven.

 

Särskilt stöd ska enligt skollagen vanligtvis ges inom den elevgrupp som eleven tillhör. En elev kan även under en tid få stöd genom enskild undervisning, undervisning i en särskild undervisningsgrupp, anpassad studiegång eller elevassistent.

 

Läs mer om vilket stöd man kan få i grundskolan i Skolverkets faktablad (pdf).


Här kan du läsa mer om hur du går tillväga om du inte får det stöd som du har rätt till.

 

Källa: Skolverket.se